Half of the world is asleep, is awake.
Några tydliga och snygga bilder från Berns. Inget mer.
Don't leave this world to me
Jag dricker te med ingefära och citron. Det är min favorit. Det är också det billigaste. En sådan glädje när ens intressen kombineras på det viset. Egentligen dricker jag inte alls te just nu. Jag menade mest i allmänhet. I allmänhet dricker jag te med ingefära och citron.
Annars ska jag snart ta upp mina studier. Jag har ett prov och ett muntlig framförande att genomföra imorgon. Jag ska prata om månen. Om hur den skapades och varför vi behöver den för att leva. Förhoppningsvis tycker mina klasskamrater att det är lika intressant som jag tycker att det är. Det är väl upp till mig. Jag ska vara mitt mest charmerande jag.
Igår såg jag the social network, och den var världens sorgligaste. Jag vill aldrig stödja Mark Zuckerberg igen. Men det kommer jag ändå att fortsätta göra.
Nu vet ni,
hejdå.
Mytsvultna barn
Åh, Mount Everest, visa mig hur man gör, hur man lämnar hela världen nedanför.
Jag har besökt en storstad i söder, med gamla murar och stora vackra byggnader. Den heter Berlin. Där låter folk sina hundar springa lösa över gatorna, och inga regler gällande cyklister verkar existera. Där cyklar man på bilvägar och gångvägar och trottoarer och gräsplaner och torg. Ingen hejd finns det. När man ska korsa vägen hinner man inte över innan det åter slår om till grönt, och folk är så pryda att de bär långbyxor och koftor trots fullständig värmebölja. Byggnaderna är antingen förfallna, eller helt spektakulära, fast på helt skilda vis. Det finns enorma futuristiska byggnader, och vackra religiösa monument. Jag tycker om att se på TV-tornet vid Alexanderplatz fastän det egentligen inte är särskilt fint. Det är så högt att man kan se det överallt ifrån, och använda det som riktmärke när man ska hitta hem. Det finns inga spärrar i tunnelbanan och inga kontrollanter som försäkrar att folk betalar för sig. Man litar på varandra. Man har väl tröttnat på murar och gränslinjer vid det här laget. Det har inte vi. I Stockholm satsar vi miljoner på att spärra av. Sådant är viktigt och känns värdefullt.
Dag 1.
Dag 2.
Dag 3.
Slow it down, you have a tendency to rush back into your past.
I onsdags reste jag och Caroline till Uppsala. Som synes var jag extremt beslutsam och koncentrerad när jag klädde på mig för att ge mig av.
Caroline var glad och vacker som alltid.
Målet med resan var att fira herr Tjippen Deilerts 23-årsdag. Det gjordes med en fest.
Där fann vi ännu en Caroline som tillsammans med Sebastian sjöng helhjärtat med i E-type-låtar.
Caroline gungade.
Jag tryckte mitt ansikte mot hennes kind.
Egentligen var det inte bara jag och Caroline som var på festen, men tydligen var det mest henne jag ville fotografera. På morgonen gick vi alla och la oss. Dagen efter var jag gladast av alla.
I have squandered my resistance for a pocketful of mumbles
Jag snubblar omkull i snitt tre gånger i veckan och tänker på litteratur minst en gång i timmen. Varannan eftermiddag dricker jag en eller två koppar grönt te, och varannan eftermiddag dricker jag svart kaffe. Om morgnarna byter jag om cirka femton gånger och sent om kvällarna lägger jag fram en klädsel som jag fullständigt avskyr när jag vaknar. När jag passerar skohyllan slår jag jämt i den med ena smalbenet och när jag lämnar om morgonen glömmer jag mobiltelefonen vid sängen. Jag byter vilja som trafikljus byter färg och vänder kappan efter vinden. Jag går ut genom dörren, vänder och går in igen, går ut genom dörren, byter riktning, står still. När jag skriver långa texter får jag bläck och aldrig blyerts över vänsterhanden, för friktionen som skapas gör mig illamående. Vaknar jag upp mitt i natten svartnar det för ögonen precis när jag nått fram till badrumsdörren, och går jag till bussen kommer jag alltid för sent.
"If you die" you said "so do I" you said, and it starts the day you make the sign.
Sedan sist vi hördes av har jag mest slitit som besatt med stora skoluppgifter, varit ute sena kvällar med Caroline och Mia, suttit i tunnebanevagnar med Sebastian, samt legat i solen med en Sputnikälskling i handen. Nu kommer sommaren och jag på mig min skömaste klänning. Igår åt vi jordgubbar i sällskap av en amerikansk mormor och moster på besök, och snart ska jag fara till den där västra delen av Stockholm, var jag verkar spendera den mesta tiden.
If I was a telephone you'd ring me all day long
He turned too many heads for one lifetime
Under fredagen bokade jag och Sebastian flygbiljetter till Berlin. Det var min födelsedagspresent från honom. En resa till valfri europeisk stad. Jag valde Berlin efter varma rekommendationer från Ida. Vi far i slutet av juni och blir borta i tre dagar och tre nätter. Fina värld.
(bild 2 och 3 är från Niotillfem)
The rain is pouring on the foreign town, the bullets cannot cut you down. This town ain't big enough for both of us.
Ibland händer det att jag önskar att jag hade en handfull tusenlappar och all tid i världen. Det är just därför jag är så originell.
Oh happy happy birthday
Två saker:
- Jag köpte en ny kofta i förrgår. Originalpriset var 700 kronor. Det känns spexigt.
- Idag fyller jag arton år. Galet. Jag har lyssnat på denna låt, och skrattat som ett barn. Så himla bra.
Pass someone I know who knows how I look when I cry
I måndags fick jag blommor när jag kom hem till Sebastian. Blommor och vin, bara sådär. Utan anledning. Jag trodde till och med att han tagit fel på min födelsedag, för hallå, det är flera dagar tills jag fyller år. Men nej, helt spontant alltså. Dessutom var de himla fina. Ännu finare än på bilderna, faktiskt. Sådant tycker jag är ganska fantastiskt.
Have I told you about the titans in my dreams? 'Bout the large ships that are floating next to me?
Bilder av Camilla Åkrans.
Maybe I'll wake up lonely and fall unawake again
Jag och Sebastian har lagat vegetarisk lasagne tre gånger under loppet av två veckor. Vi är i utvecklingsstadiet av en paradrätt. Det är viktigt att ha en paradrätt, så att man vet vad man ska tillaga i händelse av finbesök. Det är förresten fantastiskt gott också.
I would never love a man 'cause love and pain go hand in hand
Leisure time.
